Idag hade vi våran officiella inspelsrunda för våran första tävling för året. Jag är inte jätteförtjust i banan. Alldeles för mycket vatten, inte riktigt min grej. Men det gick allt helt okej, idag fick vi köra golfbil runt banan, men imorgon är det gå som gäller igen. Underbart! Men Santiago sa att han kanske skulle fixa en vagn åt mig, på grund av att jag har haft ont i ryggen. Inte för att jag har en aning om hur han kom ihåg det, för jag tror jag nämnde det någon gång förra året när jag hade lite ont i ryggen. Men hey, jag klagar inte. Vill han skaffa mig en vagn så är han mer än välkommen att göra det.
Santi sa en sak idag som faktiskt gjorde mig glad. Kanske sa han det bara för att pigga upp mig, men jag bryr mig inte, för det gjorde mig i alla fall glad. Han berättade för mig hur de andra tjejerna klagar hela tiden och att jag är den enda som inte klagar på någonting. Och visst, jag ska erkänna, jag älskar ju inte direkt att gå upp vid halv sju på morgonen för att fysträna. Jag älskar inte heller att vi får springa 1 mile för varje dubbel vi gör. Men jag tycker att han lägger ner så mycket tid på oss att han förtjänar respekt. Han sa även att han förstod att jag hade hemlängtan, men att det ändå är bra utav mig att klara av det här. För han hade svårt att tänka sig att någon utav de andra tjejerna i laget skulle klara av att åka utomlands för att plugga och spela golf. Så tackar för det lilla pepptalket, jag behövde det.
Och Pappa, underbart att du har skaffat Facebook. ;)
2 kommentarer:
Hej gumman!
Ja är det inte härligt. Har inte varit inne ännu för att se om du vill bli min vän.
Lycka till idag.
Kramar från din pappa
Haha. Ja, jag blev din vän. ;) Du behöver inte oroa dig!
Skicka en kommentar