6 November

Idag när jag ringde hem för att säga grattis till min älskade mamma som fyllde år, så sa jag som vanligt bara hej när min lillebror svarade. Det tog honom sedan ungefär 10 sekunder att det var jag som ringde. När jag återigen ringde upp lite senare så svarade mamma och jag sa återigen bara hej när hon svarade, hon frågade då vem det var hon pratade med. Hon kände inte ens igen min röst! Känns ju lite tragiskt. Men anledningen kan ju vara att jag inte ringt hem på över 2 månader, kan ju kanske bidra lite till det. Jag vet inte.

Imorgon är det fredag igen. Jag längtar verkligen efter att helgen ska komma. Den här veckan har varit oerhört tuff, till och med i mina mått mätt, och då har jag ändå blivit ganska härdad på sista tiden. Men jag är väldigt trött och det är svårt att hålla fokus uppe när man aldrig ser ett slut på det. Jag får helt enkelt bara försöka hålla ut i 37 dagar till nu innan jag kan åka hem och ha ledigt. Ledigt, ja, det är precis det jag ska ha. Jag smakar på ordet och måste säga att det känns ganska bra.

För tro det eller ej, men jag längtar till julen. Till den där känslan som julen ger. Jag har otroligt svårt att förstå att det faktiskt är 6 november idag, för när jag går ut så är det över 20 grader ute, och det brukar inte vara det i november! Även om jag inte riktigt saknar kylan, så saknar jag ändå känslan av det. Jag antar att det blir så när man är uppvuxen med det. Förmodligen så behövs det bara en månad hemma i kylan innan jag kommer att längta tillbaka till värmen igen. Men just nu så känns det otroligt lockande att få pälsa på sig med tjocka kläder innan man ska gå ut.

Kalla mig gärna konstig. Men jag antar att gräset är grönare på andra sidan. Oavsett vart man befinner sig.