Men idag visade det sig att inte heller Volvon klarade sig upp för berget. Vi rörde oss en bit upp, men efter ett tag så satt vi fast och hjulen bara spann. Så jag hade inget annat val än att ställa bilen vid sidan av vägen och gå upp för backen. I snöstorm och -14 grader. Ni kan ju gissa hur glad jag var. Och vilken smått panik jag hade.
När jag väl hade kommit hem så ringde Keith och jag bröt ihop. Som sagt, vissa dagar önskar jag honom hemma lite mer än andra dagar. Så imorgon hoppas jag att snön har smällt lite innan jag måste gå och hämta bilen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar