Idag har jag sagt hej då till Keith som nu har åkt iväg på en 9 månader lång utlandstjänstgöring. Att säga hej då är alltid det jobbigaste, så jag hoppas att det bara blir bättre efter idag. Jag gråter ju alltid för allting ungefär, men det krossade mitt hjärta ännu mer när Keith också grät. Men, nu kan vi börja räkna ner för när han kommer hem igen och när han kommer hem så har vi bröllopet och smekmånad och flytt och massa annat!!
Men tills dess så måste jag och Buddy hålla oss upptagna. Och jag börjar min mäklarträning nästa vecka, sen åker jag till Texas veckan efter det med Keith's familj för hans kusins bröllop och sen åker jag hem till Sverige över jul och nyår. Så det ska nog allt gå bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar