Jag har inte pratat med Keith på fem dagar!! Fem dagar! Vet ni hur länge det är?! Men det har gått mycket bättre än vad jag hade trott ifrån början. Sen kommer ju Jessie nästa söndag och räddar mig!!
Igår var vi ute och firade Brookes födelsedag. Middag och sedan gick vi ut och tog en drink. Jag är ju självklart yngst utav alla och alla andra vet att jag är ny till militärlivet, samt att jag är 23, vilket i deras ögon är som att jag är 3. Så alla frågar alltid om jag behöver något. Om jag vill komma över på middag. Eller om jag vill komma över och sova hos dom. Det är som att dom har roterande vårdnad om mig när Keith är borta..
Men jag och Buddy klarar oss faktiskt rätt så bra ensamma. Buddy tror att han bestämmer över allt hemma och jag försöker fostra på honom och få honom att förstå att han inte gör det..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar