1 Oktober

Kan ni förstå att det redan är oktober?! Jag kan inte förstå det i alla fall. I morse väckte Keith mig med att skaka mig och tjuta "Det ska snöa i helgen, det ska snöa i helgen!" Yes, verkligen så jag vill bli väckt en måndagsmorgon..

I alla fall. Eftersom Keith snart får en ny position på sitt jobb, så har militären nu även börjat fokusera på hur det är att leva i en militär familj. Så vi fick tillsammans med 14 andra familjer gå på en kurs där målet var att lära sig att balansera att jobba med det han gör och samtidigt balansera familjen hemma. Vi delades upp i grupper och jag fick stanna med alla fruar och Keith fick gå med sina kollegor och sedan fick jag höra de värsta skräckhistorierna i mitt liv. En fru började gråta för att hennes man inte var hemma och det kändes som att hon fick sätta sitt liv på paus för att hinna med sina barn. En annan fru sa att det kunde gå veckor utan att hon pratade med sin man. Och så fortsatte det i en timma. Min enda tanke var VI ÄR INTE GIFTA ÄN, JAG KAN FORTFARANDE RYMMA!

Detta talade jag även om för Keith så fort han kom tillbaka. Jag tror han blev lite rädd att jag faktiskt skulle rymma för en sekund. För han började säga att han självklart aldrig skulle be mig att sluta mitt jobb bara för hans jobbs skull. Direkt efter att detta hände så kom hans chef upp och hälsade på mig och han sa "Så det är du som är Keiths soon-to-be fästmö. Det är trevligt att träffa dig, Keith pratar alltid om dig."

Jag stirrade på Keith i panik. Fästmö?!?! Flickvän, okej. Sambo, möjligtvis okej. Men efter alla historier som jag har hört så får vi allt se.

I alla fall, vi fick i läxa att göra en "family charter" för att vi båda ska se vad som är viktigt att fokusera på. Så det ska vi göra ikväll. Jippie..