Ett litet brev ifrån hjärtat.

Jag kan inte förstå att jag flyger hem om två veckor. Det är helt otroligt och jag är glad att jag får lämna denna hemska stad för en litet tag. Jag kommer ihåg när jag hörde folk prata om college och alla sa att "det är så himla roligt" och "det var de fyra bästa åren i mitt liv." Jag hoppas att jag kommer kunna se tillbaka på den här tiden och tänka att "Det var allt en bra tid trots allt," för just nu ser jag det inte så.

Jag ångrar mer och mer för varje dag att jag valde den här skolan. Jag vill bo i en storstad, jag vill ha människor runt omkring mig. Inte se samma människor, varje dag. Jag är så trött på golf att jag mer ofta än sällan överväger att sluta helt. Jag tycker inte det är rätt att vi måste lägga ner så mycket tid på det när det påverkar vad vi får för betyg i skolan. Och jag hatar när Santiago inte förstår att vi faktiskt har skolarbete att göra också.

Missförstå mig inte, jag är tacksam för att jag tog chansen och åkte hit. Jag har träffat några människor som jag hoppas kommer vara några utav mina närmsta vänner resten av mitt liv. Jag har lärt mig engelska flytande och det är en fantastiskt chans. Men jag är inte lycklig här. Flagler College och Florida är inte "jag". Det är inte här jag ska vara egentligen. Men bara 1.5 år kvar nu..

Som sagt, hata mig inte, snälla. Jag var bara tvungen att lätta mitt hjärta lite.