När jag för ett halvår sedan mådde som sämst så skulle jag inte ens önska att min värsta fiende mådde lika dåligt. Därför gör det så ont i min när en utav mina bästa vänner nu går igenom samma sak. Jag vill bara hålla om henne tills hon slutar gråta. Säga att allting kommer att bli bra och att tiden faktiskt läker alla sår, hur gammaldags det än låter.
För tiden läker alla sår. Ibland måste man släppa taget om någonting som var bra och gjorde än lycklig, bara för att man ska få något som är bättre och gör än ännu lyckligare. Jag säger det till henne och jag vet att hon inte tror mig. Och en liten del går sönder i mig. Jag vill att hon ska förstå att så lycklig som jag var under sommaren har jag inte varit på länge och hon kan bli så lycklig bara hon släpper taget.
Jag önskar hon kunde förstå, och tids nog gör hon nog det. Men till dess så tänker jag sitta bredvid henne tills hon slutar gråta.
2 kommentarer:
Elin, du är en sann vän! Låt inte dig ryckas med bara i hennes ledsenhet. För Du skall fortsätta att vara lycklig med livet!!
Du är bäst!
Puss o Kram
Tack Mamma! Men det är lugnt. Jag och Sonni har kommit fram till att en utav oss måste vara glad och lycklig i alla fall för att orka hålla den andra uppe!
Skicka en kommentar