30 Augusti

Jag hatar bilar. Hatar bilar. Kan inte säga det nog. Kanske för att jag har den värsta oturen som finns när det gäller bilar. Men jag hatar dom. Nästan mer än barn. Okej.

Jag och Sonni var på väg till IKEA igår för lite inhandling till våran lägenhet eftersom den ser ut som en krigszon. Så allt var frid och fröjd tills varenda liten varningslampa på instrumentpanelen började blinka. Och bilen började lägga av. Så jag fick stanna på vägkanten, där bilen bara dog. Och där stod jag och Sonni. Ensamma. Utan att veta ett någonting om bilar. Och det är verkligen någonting som skulle hända oss också. För det är sådan otur vi har.

Efter ett tag kom i alla fall en assistance bil som frågade om vi behövde hjälp. Och han konstaterade att något var fel med bilen och vi behövde en bärgare. En timma senare hade vi fått bilen bärgad till en verkstad. Där kom nästa bakslag. Yeap, dom kunde inte fixa den för en nästa dag. Så nu var vi strandsatta i Orlando. Jippie. Men som tur fanns det en snäll brandman där som hjälpte oss och körde runt oss tills vi hittade en bra hotell som vi kunde ta in på övernatten. Så där fick vi stanna.

Och allting verkade som att det gick bra. Idag så skulle vi hämta bilen och först fick vi gå typ 1 mil för att komma tillbaka till verkstaden. Men det är lugnt, vi blev lite bruna. Och när vi fått bilen och jag blivit 400 dollar fattigare så begav vi oss mot IKEA igen. Och vi han ungefär 3 km innan en varningslampa började lysa och jag nästan fick en mental breakdown.

Men nu är vi hemma i St. Augustine igen. Och jag ska aldrig mer ha en bil efter det här. Jag ska bo i New York. Eller Stockholm. Eller någon annan stans där man inte behöver bilar. Så det så.