Austin kallade mig sin flickvän idag. Jag kände för att slå till honom, vilket jag även gjorde. Sen började jag skratta/gråta/skrika åt honom. För Nej, nej och åter nej. Jag är inte någons flickvän. För det första sa jag åt honom att det är knappt tre veckor sedan min pojkvän sedan tre år tillbaka gjorde slut med mig. Jag har inte ens slutat hoppas på att få tillbaka honom än. För det andra, så kommer jag aldrig mer i hela mitt liv göra om det där med distansförhållande. För det tredje, så kan jag aldrig se mig själv med en amerikan som pojkvän. Det finns inte en chans till det. Nej.
Han såg lite ledsen ut, så jag bad om förlåtelse ganska fort. Men så sa jag även bestämt ifrån att det jag just sa stämmer. Jag gillar honom, som vän, och han är rolig att umgås med. Men nej. Jag ska vara singel. Kanske bli nunna? Inte bestämt mig än. Får se vart livet tar vägen.
3 kommentarer:
Ja du gumman!
Nunna tror jag väl inte att du passar som, då du inte klär i svarta långklänningar. Förstår att killarna är efter dig efter ha sett alla korten på din blogg. Lycka till på tävlingen i helgen.
Pussar och kramar från pappa
Öhm. Ursäkta? Jag tror visst att jag skulle passa väldigt bra i en svart långklänning! Ha
Ja så är det nog men bara den tajta modellen och de tror jag inte finns på nunneklostret!!!!!
Skicka en kommentar