16 Januari

Jag är blond nu, eller ett steg närmare blond, i alla fall. Det känns lite ovant, men jag gillar det. Kommer att bli ett helvete att försöka hålla det så dock, eftersom mitt hår växer som ogräs, och när det växer, så växer det inte ut blont! Men det fixar sig i alla fall.

Skolan och golfträningen har dragit igång på riktigt, och jag tycker inte om Santiago längre. Inte det minsta, inte ens en liten, liten bit. Han är en idiot i närmaste lagret, och ingen utav tjejerna gillar honom längre. Det kommer att bli en intressant termin. Jag menar, det fanns en gång när jag såg fram emot att åka och träna. Och jämfört med nu, så finns det knappt någon glädje kvar..

Förövrigt så var jag väldigt redig igår. Min kropp är fortfarande inställd på att vakna upp tidigt. Och igår vaknade jag vid sju, och innan jag insåg vart jag befann mig så hade jag hunnit drabbas av panik. Klumpen i bröstet växte, men istället för att bryta ihop så gick jag till gymmet, och svettades ut allt, jag annars skulle gråtit ut. Väldigt bra gjort utav mig, om jag får berömma mig själv! Vilket jag får.

Pics på mitt hår. Jag vill inte visa mitt ansikte, eftersom jag är ful idag.