Efter ett tag när bönorna har börjat värka, så knackar han mig på armen och säger att han möjligtvis kanske kan få en hjärtattack (Hjärtat har börjat slå väldigt fort och hårt) och hans arm skakar. Jag säger att om han faller ihop så lovar jag att jag ringer 911. Han börjar i alla fall prata, och nu är han allmänt hög på rushen ifrån bönorna. Sonni försvann iväg någonstans och vi kom på något sätt in på att prata om gulsot. Jag säger att jag hade det när jag var nyfödd och fick ligga i ett solarium för att bli av med det. Han utbrister då; ”Det är därför du är så brun! Om jag också hade haft gulsot när jag var bebis hade jag också varit brun.” Vi diskuterade detta fram och tillbaka och jag lovade att så inte var fallet. Förövrigt är jag kritvit just nu, vilket kommer bli pinsamt att komma hem som.
I alla fall, han fortsatte sitt pratande. Han sa att han aldrig ville börja jobba och bara plugga i hela sitt liv. Jag sa då att det måste väl ändå finnas någonting som han vill jobba med. Han utbrister då;
”Skådespelare, eller rockstjärna, fast rockstjärna går nog inte så bra, för jag kan inte sjunga.” Jag frågar om han hade en backup plan, ifall de andra två grejerna inte skulle fungera. Han svarar då;
”Ja, skattjägare, det har jag velat bli ända sedan jag såg national treasure, det är min favorit disney film.” Det här får mig att bryta ihop totalt och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag svarar;
”Du har 3.9 i betyg (maximum är 4.0) och ditt mål är att bli skattjägare? Är det anledningen till att du går på college?”
Hans svar lyder: ”Nej, anledningen till att jag går på college är så att jag kan imponera på svärföräldrarna när jag blir äldre. Fast då måste jag ju ha en svensk tjej, för om det är en amerikanstjej så imponerar det ju inte riktigt lika mycket”
Han drar åt sig Sonnis dator som är en Mac och för att bläddra neråt så drar man med två fingrar på plattan. Han börjar med ett finger och drar neråt, jag säger åt honom att han måste använda två fingrar annars går det inte, varpå han nästan skriker;
”Det är ju helt sjukt. Hur kan den veta det!?”
Som sagt, långt inlägg jag vet. Och det var längesedan jag skrattade så mycket åt en kaffepåverkad Johan.
3 kommentarer:
Tänk om en annan fick ha lika kul!!!!
Haha, ja, det tror jag säkert Pappa!
Hej. Avslöjar du alla mina hemligheter! Jag berättade det här i god tro för dig.
Skicka en kommentar