Senast jag skrev var för fyra månader sedan. Då var jag påväg hem. Nu fyra månader senare har jag kommit tillbaka igen. Just nu befinner jag mig i Ohio i tryggt förvar i en säng. Resan hit inleddes som alltid med lite tårar. Som följdes av några fler och ytterliggare några fler, men det gäller att bita ihop.
Resan började ganska bra. Vi fick ta en liten omväg runt atlanten bara för att undvika orkanen Bill. Hur man tar en omväg runt atlanten vet jag inte riktigt, men det var det vi gjorde vilket innebar att vi blev cirka 2 timmar sena. Detta gav mig lite mindre än en timma att försöka hinna med flyget mot Cleveland. Japp, första stopp. Passkontroll och tull. Gick ganska smidigt. Han ställde hundra frågor och jag svarade och blev insläppt. Därefter fick jag springa till bandet där faktiskt mina väskor kom rad på rad. Men här efter kom det några problem. Några trevliga tullkontrollanter eller vad man nu ska kalla dom, fick för sig att jag hade för mycket bagage med mig. Dom tog mig därför åt sidan, bad att få se mina papper och ställde ännu fler frågor till mig. För jag menar, jag hade ju inte ont om tid redan. Jag kom därifrån i alla fall och fick springa över halva Philadelphia flygplats för att hinna till mitt flyg. Jag hann.
Men Surprise, surprise. Överraskningarna är inte riktigt slut än. Jag kommer fram till Cleveland och får mina två väskor men ingen golfbag. Ovanligt. Så nu ligger jag alltså här. Helt ovetande om vart mina 14 stackars små barn är någonstans. Lite oroväckande.
Well. Klubborna ska dyka upp imorgon. Så vi håller tummarna för det.
2 kommentarer:
Skönt att man börjar få sig några skratt igen.
Ja, nu kan man se fram att läsa din blogg som man alltid läser med spänning för att se vad du råkat ut för!
Skicka en kommentar