Klockan är nu 11.28 och jag har redan hunnit med väldigt mycket. Ett fyspass imorse. Därefter tillbaka upp till rummet, duscha och byta kläder. Sedan iväg på lektion där jag hade ett matteprov. Som jag tror gick bra. Det kändes i alla fall bra. Därefter gick jag tillbaka upp på rummet igen. Sov i 20 minuter, powernap, bästa som någonsin hänt mig. Sedan ner till banken för att föra över pengar från mitt svenska konto till mitt amerikanska konto och nu är jag tillbaka här igen. Allt detta på bara några få timmar. Nästan lite stolt över mig själv.
25 Februari idag och jag kommer hem den 25 April. Vilket betyder att det är exakt två månader kvar. Jag längtar faktiskt inte hem. Hur sorgligt det än låter. Men hem är ju alltid hem och inget slår det. Men tydligen så är ju inte ens min egen pappa hemma när jag landar på flygplatsen. Tack, pappa. Jag ska komma ihåg det. Att du väljer att åka och spela golf någonstans med dina vänner hellre än att träffa din förstfödda som har varit borta i över 100 dagar. Jag ska verkligen komma ihåg det.
5 kommentarer:
Räknas inte din mamma, för jag hämtar dig ju!?
Joo. Det är klart att du räknas mamma! Nu räknas du mer eftersom du kommer vara hemma och längtar efter mig.
Ja nu "sårar" du ett fadershjärta. Men det är ju så att jag räknar kallt med att du kommer hem i maj och då kommer jag att finnas där som alltid. Nu råkar det ju vara så att även din pappa längtar efter dig.
Jag var inte så allvarlig med det jag skrev faktiskt. Trots allt så är det ju du som åker iväg..
Hej lilla gumman!
Förstod att du skojade med din lille far, det gjorde även jag med dig.
Skät om dig.
Puss från pappa.
Skicka en kommentar