Nu har jag varit hemma i två veckor och om ytterligare två veckor så sitter jag på ett flyg tillbaka igen. Det knyter sig lite i magen när jag tänker på det. För samtidigt som jag längtar tillbaka så vill jag stanna kvar hemma. Även om vädret är svinkallt och retar mig till vansinne, så finns ändå allt jag älskar här.
Men det är bara 3½ år kvar nu. Och jag ger inte upp. För när jag tröttnar och inte orkar mer. Det är då jag fortsätter kämpa för din skull. För det mesta är faktiskt för din skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar