27 Maj

Vi har haft en väldigt bra memorial day weekend. Efter att jag helt oväntat fått hela helgen ledig så bestämde vi oss för att åka till Santa Fe. Något som jag velat göra ett tag. 

Väldig skillnad jämfört med colorado springs. Och jag älskade det! Framför allt att få spendera tid med Keith utan att något kom emellan. Så vi gick omkring, shoppade lite. Jag fick ett halsband och ett armband samt en väldigt cool glas skål. Vi åt god mat samt tog med Buddy till en bar! :) Så som sagt, en bra helg! Nu är vi redo inför Keiths nästa avfärd när han lämnar oss i en månad. 

21 Maj

Jag överlevde mitt lilla läkarbesök och ingrepp igår. Det behövdes endast fyra sprutor för att bedöva området som dom skulle skära i. Och självklart grät jag väldigt mycket. Men som tur var så hade ju Keith tagit ledigt för att gå med mig, eftersom han vet vilken otrolig vekling jag är när det kommer till smärta, sprutor, sjukhus och läkare. Men nu är i alla fall min lilla knöl borttagen, vilket känns skönt antar jag?

Dock måste jag ju självklart tillbaka igen nästa vecka för att ta bort stygnen. Sen hoppas jag att det blir sista gången på väldigt, väldigt länge som jag måste besöka ett sjukhus! Jag fick till och med läkarens direkt nummer, vilket enligt sköterskan var väldigt ovanligt och hon trodde att han var rädd för mig. (För jag är ju så väldigt stor och skräckinjagande..) Men i alla fall!

Nu ska jag och Buddy lägga oss på balkongen i våran nya soffa och slappa tills Keith kommer hem ifrån jobbet. Det börjar äntligen bli varmt och grönt ute!

16 Maj

Äntligen fick jag min soffa till balkongen! Jag drog med Keith runt i fyra olika affärer i tisdags, tills jag hittade soffan jag ville i ha sista affären. Det blev precis så som jag hade tänkt mig! Det enda som måste fixas nu är blommorna. Så får se om jag kanske kan ordna några på måndag. Men jag är kär i det och jag vill bara sitta där ute!

Keith svor lite när han skulle sätta ihop soffan och klagade på hur bortskämd jag är och hans oförmåga att säga nej till mig. Fast jag tror faktiskt att även han blev nöjd över resultatet till slut! :)

Doktorn

Så nu ska jag tala om för er varför jag inte tycker om sjukhus eller läkare! Så idag var jag tvungen att gå till doktorn efter att Keith tjatade och hade sig. Så han mötte upp mig på sjukhuset så att jag kunde få kollat på knölen på ryggen. 

Väl där går dom först igenom alla möjliga frågor och tar dom vanliga testerna. Sen börjar dom kolla på knölen. Och det första läkaren säger är att "Det är en tumör" okej, tänker jag. Jag är döende. Jag har en tumör. Sen lägger han till att han gärna vill ta bort den på mig. (Vilket jag tycker är en självklarhet. Inte ens jag vill gå omkring med en tumör på ryggen) sen efter detta säger han att det är en ofarlig tumör. Det sista han säger! Kunde han inte ha börjat med att säga att den är ofarlig innan han började förklara allt det andra för mig?! 

Så på måndag ska jag tillbaka och opereras. Keith ska självklart med. Så nu har jag tre läkarbesök inbokade inom närmast veckorna!! Tre!! Det här är anledningen till varför jag inte går till läkaren. Först skrämde han halvt ihjäl mig. Sen kommer jag självklart få ett stort ärr efteråt. Något som jag lyckats undvika hittills. Och sen måste jag tillbaka för att ta bort stygnen. Och sedan måste jag tillbaka på en sista check för att få svar på proverna från testerna. 

Efter det här kommer det dröja ännu längre innan jag går till doktorn igen. Tro mig. 

14 Maj

Min favorit är hemma i från Kalifornien igen! Och jag får ha honom hemma i tre veckor innan han åker iväg till Kalifornien i en månad.

Mors dag var i söndags och Buddy var så gullig och köpte blommor och ett kort till mig. Samt att jag fick en väldigt fin inramad bild av Buddy och Keith där dom båda hade klätt upp sig och hade fluga. Så gulligt! Och jag tycker om att Buddy (Keith) var så omtänksam och gav mig något på morsdag!

Annars händer det inte så mycket. Det har äntligen börjar bli varmt här! Så igår skrubbade jag hela våran balkong, så vi är i alla fall ett steg närmare att kunna sitta där ute. Vilket ska bli skönt. Och jag och Keith är i en liten tvist just nu. Jag har en knöl på min rygg, som jag har haft i några månader. Men dom senaste veckorna har den växt. Som vi alla vet så går jag inte till doktorn så vidare jag inte är på min dödsbädd. Men Keith tycker bestämt att jag måste gå och kolla upp den för i hans huvud så är jag i princip på min dödsbädd. Så igår fick han nog och ringde till hudläkaren, så måste förmodligen gå dit nästa vecka. Gud så roligt..

10 Maj

Det är Military Spouse Appreciation Day idag. Så självklart tänkt jag visa mig själv som uppskattning. Keith kommer inte hem förens runt ett i natt, så han kan inte göra det. Så därför meddelade jag honom att han inte behöver oroa sig för jag tar hand om det själv!

8 Maj

Jag kan nu glatt meddela att jag har lyckats övertala Keith till att få min dröm med våran balkong i uppfyllelse. Så nu ska jag äntligen få köpa mina nya möbler och när det börjar bli varmare ute så ska jag i alla fall plantera en blomma i en kruka! Så i morgon ska jag leta möbler, jag vet redan hur jag vill att det ska se ut och Keith's enda krav var att det var en soffa som vi båda kunde sitta i tillsammans. Så vi får se om jag lyckas!

Jag fick mitt "Welcome to America" brev idag på posten. Där det stod att dom välkomnade mig som en Permanent Resident till landet. Jag funderar på att rama in det och sätta upp det på väggen. Vem kunde ha trott det här för ett år sedan. Och vem trodde att det skulle gå så fort! Exakt tre månader efter att vi skickade in ansökan så fick jag mitt visum!

I morgon är jag ledig, vilket är skönt eftersom jag jobbat i ungefär 12.5 timmar i dag. Så först ska jag få roa mig med att gå på ett möte på Keiths jobb. Trots att han är i Kalifornien så får jag fortfarande springa på möten på hans jobba. Lucky Me! Sen ska jag som sagt kolla på möbler och eftersom det ska regna hela dagen i morgon igen så ska jag även roa mig med att göra en ordentlig vårstädning här hemma. Hela lägenheten samt kanske även se om jag kan rensa i min garderob..

Buddy love

Jag är så glad att vi adopterade Buddy. För även om Keith aldrig är hemma så är i alla fall Buddy alltid hemma som kan välkomna mig när jag kommer hem ifrån jobbet. Och det får mig på väldigt bra humör. Min lilla söta älskling.

6 Maj

Så Keith befinner sig som sagt i Kalifornien just nu för genomgång innan dom beger sig dit i Juni igen för träning. Innan han åkte dit så klagade han på att han skulle åka till öknen i Kalifornia. Men jag tror att han börjar gilla det. För han skickar bilder på husen som finns där, samt skickar information om militärbasen och försöker övertala mig (och sig själv) att det faktiskt inte är så illa där.

I alla fall, så han hade vart ute och sprungit under eftermiddagen och sprungit förbi ett dagis. Och när han hade gjort det så hade hans "faderskänslor" kommit över honom och han ringde mig och berättade att han ville ha barn. Han vill inte vara den gamla pappan sa han och han tyckte att vi skulle klara av det. Jag svarade med att han skulle ha tänkt på det innan han bestämde sig för att spendera resten av sitt liv med någon som är 6 år yngre än honom och definitiv inte känner av några "moderskänslor" när hon går förbi ett dagis. Så då ändrade han sig istället och sa att han kanske skulle klara sig om vi skaffade en stor hund. Så mycket för hans faderskänslor..

Något som jag däremot har blivit besatt utav på sista tiden (och jag vet att jag var det förra våren också) är att jag vill göra i ordning våran balkong! Jag har lyckats övertala honom så att vi ska köpa nya möbler till balkongen när han kommer hem. Sen vill jag skaffa blommor som jag kan plantera! Men som sagt, jag vet att jag ville göra det förra våren men blev ju inte så mycket av det då. Men kanske detta året? Vi får se!

5 Maj

Jag har haft en väldig Sverige längtan på sista tiden. Jag vet inte riktigt varför men jag beställde i alla fall lite svenskt godis idag så förhoppnings ska det dämpa saknaden lite. Men det är ju tur att jag har Buddy här just nu som jag kan prata svenska med och som håller mig sällskap!

I morgon ska jag få det roliga nöjet att få åka och byta glasruta på min bil. Efter det har jag en lunch inbokad med en annan militärfru och efter det så tror jag kanske att jag måste ägna mig åt lite retail terapi.

Jag har absolut ingenting roligt att ha på mig och varje gång jag nämner detta för Keith så kollar han på mig som att jag är helt galen. Och han sa att jag inte får shoppa något på ett tag med tanke på att jag får en ny vindruta i morgon. Jippie vad roligt. Inte mitt fel att den gick sönder, så därför tycker jag inte att jag borde straffas! Så vi får väl se hur det går.

Jag har även blivit besatt utav en låt som vi måste ha på vårt bröllop. Jag vet inte exakt när. Kanske efter att vi har sagt "I Do" och går ut? Eller kanske första dansen? Jag vet inte. Men den ska vara med!

4 Maj

Idag fick jag nöjet att spela golf med en fyrstjärnig general. Inte alls lika läskigt som jag trodde det skulle vara. Han gjorde bara narr utav den svenska militären en gång. Han hade nämligen vart i Sverige en gång. Sen skällde han bara på mig en gång när jag missade en kort birdie putt efter att han hade sagt åt mig att hålla höger hålkant men jag missade vänster..

Annars så är jag och Buddy hemma själva igen. Keith åkte iväg på jobb till California idag och är borta i en vecka. Jag skulle ha mött upp de andra tjejerna ikväll, men jag blev kvar på jobbet till sju ikväll så fanns inte tid för det. Det märks att säsongen är här. Fullt upp hela tiden!

1 Maj

Jag har varit så nervös inför idag men jag kan nu meddela att våran intervju gick bra och mitt visum blev godkänt så jag har numera ett Green Card och jag får stanna kvar i landet med Keith! På vägen upp till Denver där immigrations myndigheten har ett kontor så höll Keith sitt vanliga pepptalk om att allting skulle gå bra och att vi faktiskt vill spendera våra liv tillsammans, vilket fick mig att må lite bättre.

När vi väl var där ställde dom hur mycket frågor som helst. Mest frågor till Keith om mig och min familj, vart jag jobbade och skolan. Sen frågade dom mig om vart vi bodde, hur vi bodde om hans jobb och hans föräldrar. Och dom frågade Keith vad det var som gjorde mig som en sådan speciell person. Och hans svar fick mig nästan att börja gråta. Så klart.

Sen när vi satte oss i bilen på vägen hem så grät jag av lättnad! Fyra månaders av stress över detta och nu är det över. Nu kan vi fokusera på andra saker i stället! :)