31 Augusti

Jag ger er ett före och ett efter kort över mitt rum. Lite förbättring? Inte sant. Jag lovar att det ser så mycket bättre ut in real life, så att säga!

Idag har varit en dag full utav möten. Möten hit och möten dit. Och allmänt tråkigt. Bara sitta att lyssna på när alla säger samma sak fast använder olika ord. Men jag antar att det finns någon mening bakom det också. Och i morgon är det tillbaka in i hetluften igen. Workouts 06.30. Skola 09.30. Sedan träning klockan 15.00. Welcome back to Florida.

Ooh. Sa jag att det är 35-40 grader här? Nej, tror jag glömde det va?

30 Augusti

Jag hatar bilar. Hatar bilar. Kan inte säga det nog. Kanske för att jag har den värsta oturen som finns när det gäller bilar. Men jag hatar dom. Nästan mer än barn. Okej.

Jag och Sonni var på väg till IKEA igår för lite inhandling till våran lägenhet eftersom den ser ut som en krigszon. Så allt var frid och fröjd tills varenda liten varningslampa på instrumentpanelen började blinka. Och bilen började lägga av. Så jag fick stanna på vägkanten, där bilen bara dog. Och där stod jag och Sonni. Ensamma. Utan att veta ett någonting om bilar. Och det är verkligen någonting som skulle hända oss också. För det är sådan otur vi har.

Efter ett tag kom i alla fall en assistance bil som frågade om vi behövde hjälp. Och han konstaterade att något var fel med bilen och vi behövde en bärgare. En timma senare hade vi fått bilen bärgad till en verkstad. Där kom nästa bakslag. Yeap, dom kunde inte fixa den för en nästa dag. Så nu var vi strandsatta i Orlando. Jippie. Men som tur fanns det en snäll brandman där som hjälpte oss och körde runt oss tills vi hittade en bra hotell som vi kunde ta in på övernatten. Så där fick vi stanna.

Och allting verkade som att det gick bra. Idag så skulle vi hämta bilen och först fick vi gå typ 1 mil för att komma tillbaka till verkstaden. Men det är lugnt, vi blev lite bruna. Och när vi fått bilen och jag blivit 400 dollar fattigare så begav vi oss mot IKEA igen. Och vi han ungefär 3 km innan en varningslampa började lysa och jag nästan fick en mental breakdown.

Men nu är vi hemma i St. Augustine igen. Och jag ska aldrig mer ha en bil efter det här. Jag ska bo i New York. Eller Stockholm. Eller någon annan stans där man inte behöver bilar. Så det så.

28 Augusti

Nu har jag anlänt till ”The Sunshine State” igen. Resan hit gick faktiskt över förväntan. Självklart några små missar här och där, men ingenting som förstörde hela resan direkt. En sak som är säker dock är att jag har fått tillbaka mitt ogillande för barn igen efter att jag hade en bebis som satt bakom mig ifrån Göteborg till Amsterdam. Och han skrek. Hela tiden. Och sparkade i stolsryggen hela resan! Men, det är väl sådant man får räkan med antar jag?

Väl framme i Amsterdam gick allting bra tills jag kom fram till passkontrollen och hade halva kinas befolkning framför mig i kön. Jag skämtar inte. Varenda kines hade nog gått man ur huse bara för att gå igenom passkontrollen där. Och inte luktade dom speciellt gott heller. Så där fick jag stå och trängas.

Men efter det så flöt allting på. Jag kom fram i tid. Fick med mig alla väskorna direkt ifrån flygplatsen. Tror nästan att det är första gången? Så nu är det bara att börja komma tillbaka till det normala livet här igen.. Vi får väl se hur lång tid det tar.

23 Augusti

Resväskorna är nedtagna ifrån vinden och packningen har så smått börjat att ta form. Och jag kan säga att jag är redo för lite värme och sol nu.

När jag landade i Sverige i våras så hade jag ställt in mig på en hemsk sommar.

Men tänk så fel jag hade.

Jag kan inte minnas när jag senast hade en sommar som var så underbar och gett mig så många lyckliga minnen. När jag nu på torsdag lämnar Sverige så är jag lyckligare och gladare än vad jag har varit på många år.

Jag vet att det kommer att bli en underbar, men jobbig och ansträngde tid som vanligt i Florida. Men efter den här sommaren så vet jag att jag klarar allting.

Så tack alla som gjort sommaren till det den blev!

8 Augusti

Igår var den födelsedag som jag i förhand bara ville glömma. Men det visade sig bli den födelsedag som jag väldigt sent kommer att glömma. Det kanske inte är så dåligt att vara 21 år ändå..

Tack för alla grattis och tack för minnesvärd kväll! <3