30 Januari

Kan knappt förstå att Januari nästan är över! Känns lite underligt, speciellt när jag har gått i shorts stora delar av tiden. Men sådant är livet, inget att bli avundsjuk för. Igår hade vi träning på TPC. Kändes lite onödigt att köra hela vägen dit bara för att träna. Men det var lärorikt antar jag, hörde man Santiago om han kunde hjälpa så att Pappa får spela på den andra banan på TPC i alla fall, och han skulle kolla på det. Håll tummarna!

Annars hade vi inte för oss så mycket igår. Blandade lite drinkar, för ovanlighetens skull. Drog vidare till några vänners hus, där vi spelade drinking games och skrattade väldigt mycket. Konstigt nog så blir man alltid mycket gladare och lyckligare av att spela spel, samtidigt som man dricker. Än att bara vara på en vanlig fest och dricka. Oh well, det var trevligt i alla fall! Här kommer några bilder som kanske kan sammanfatta dagen.

28 Januari

Jag har glömt att berätta en sak för er. För några dagar sedan drog ett enormt åskoväder in över St. Augustine. Ovädret skapade en Tornardo, detta inträffade under skoltid, så varningslarmet började lyda. Här kommer dock första dealen, varningslarmet låter exakt likadant som brandlarmet gör. Så alla som hade lektion under den här tiden strömmade ut. Bara det att det var ett åskoväder och en Tornardo utomhus, så det rätta stället att vara på var inte utomhus. Litet misstag av Flagler College kanske? Våra lärare sa till oss att lektionen var avslutad, och vi alla kunde gå hem. Okej, sååå. Låt mig se. Gå hem. Inkluderar vara utomhus. Bra där ännu en gång, Flagler!

Oh well, det var kanske inte så allvarligt. Men det var i alla fall ganska komiskt! Förövrigt så har vi fått ett husdjur. Ett ja, utomhusdjur? Det är nämligen en tupp, el

ler höna, kan inte se skillnaden, som går omkring i våran trädgård. Helt ensam, dag ut och dag natt. Vi har döpt den till Hector. Vi hoppas på att den ska lägga ägg eller något, så vi har någon nytta av honom. Igår öppnade jag dörren och visade honom ett paket kyckling som vi skulle äta, och sa att det var så han såg ut inuti. Jag tror han blev sårad, för jag har inte sett honom på ett tag!

Dom här tre grejerna önskar jag att mina kära föräldrar köper och tar med sig till mig. Den svarta klänningen. Den svart randiga tröjan och jeans jackan. Alla ifrån Vila. Tack så mycket!

25 Januari

Idag hade vi en väldigt intressant träning. Vi hade nämligen en clinic med Jim Furyk. För er som inte vet vem han är, så är han rankad just nu rankad 5:a i världen. No big deal, really. Det roliga var att vi inte visste om det förrens vi kom till träningen. Så det var ju en rolig överraskning! Det är sådant som händer i Florida på en vanlig träningsdag.

Annars händer det inte så mycket. Läxor som vanligt, alltid lika roligt. Johan fyller år idag, så igår var vi ute och åt middag, och idag hade vi gjort tårta åt honom, plus paket. The big 21 liksom. Inte för att det betyder så mycket för svenskar, min i USA är det väldigt viktigt.

Nu ska jag skriva ner termer i Mass Media Production, låter som ett roligt jobb, eller hur? Peace out.

24 Januari

Söndag igen. Nu har jag varit hela två veckor i det här landet, och det känns som att tiden går väldigt långsamt. I fredags hade jag, Sonni, Fiana och Bentely planerat att göra Strawberry Daiquiris och kanske hitta på någonting efteråt. Men halva Flagler College kom över ungefär, så vi stannade kvar här och spelade Tabu, istället. Vilket fungerar utmärkt när alla utav oss är väldigt högljudda, så vi skrek ut svar innan personen som skulle försöka förklara, ens öppnade munnen. Intressant var det. Och skoj.

Igår begav vi oss till Orlando. Jag köpte coolaste klänningen som jag någonsin har ägt, men jag sparar den till Pappas födelsedag. Fyller man 50 år, så kan man ju få den äran liksom. Endast 3 veckor kvar nu föresten! På kvällen var det ingen som var sådär på att göra något speciellt, så vi stack iväg och bowlade. Men det gick bra. Tog några bilder där, som jag bjuder på. Nu ska jag ut och göra min läxa, som inkluderar skriva en historia med hjälp av att ta kort. Kan bli intressant..

21 Januari

Idag skulle jag egentligen ha varit på TPC och tränat. Men det kom in en Tornado och ett åskoväder, så träningen blev inställd. Vilket är ganska skönt. Jag borde ju inte klaga på att vi får vara på en utav världens finast anläggningar och träna hur mycket vi vill. Men jag kände helt enkelt inte för att köra hela vägen dit idag, så det var ju ändå ganska praktiskt!

Så jag har gjort lite läxor istället. Min lärare i Business älskar mitt namn, så han ställer varann fråga till mig, bara för att han som sagt gillar att säga mitt namn. Så därför är det väldigt viktigt att jag gör mina läxor, så jag inte framstår som en idiot!

Oh well, jag bjuder på två otroligt vackra bilder på mig själv.

Peace out.

19 Januari

2010 kommer att bli ett bra år. Det kanske är någonting som man säger i början på varje år, men den här gången har jag har lovat mig själv det. Det ska bli året då jag klarar av allting plus lite till. Jag har en bra termin framför mig. Vare sig jag vill eller inte, så ska jag kämpa hårdare än vad jag någonsin har gjort. För när jag om några år ska bli vuxen på riktigt, så vill jag inte ångra att jag inte gjorde allt jag kunde ha gjort.

Så till mig själv säger jag nu. 2010 kommer att bli året då jag kämpar hårdare än vad jag någonsin har gjort. Och jag kommer att tröttna, och jag kommer att gnälla, det vet vi alla om. Men i slutändan, så vet jag innerst inne att allting är värt det. 2010 kommer även bli året då jag blir en bättre människa och flickvän. Jag lovar att jag ska sluta vara en bitch mot dig, älskling. Förutom när du verkligen förtjänar det då, fast då vet du om det själv. Jag älskar dig, och du vet om det. Så förlåt, men jag ska bättra mig.

2010 kommer även bli året då jag blir en bättre dotter och syster. Så för allt jag har gjort innan, så lovar jag att jag ska bli bättre. Både mot mamma, pappa och lillebror.

Och ni som dömer mig, vänta bara tills jag lyckas.

Hold your dream, don't ever let it go. Be yourself, and let the world take notice. You will find strange, when people bring you down. They will see, if you would only, believe. Don't be afraid to succeed.

17 Januari

Det är 22 grader här just nu! Allt jag behöver säga. Jag och Sonni kom precis hemifrån en liten sväng downtown. Underbart väder, blåser dock hal

vorkan, fast det spelar inte så stor roll när man kan ha shorts på sig! Igår hände inte jättemycket. Vi lagade mat tillsammans

med Johan&Co, huvudrätt och efterrätt. Riktigt exklusivt! Sedan åkte vi iväg på någon fest, och spelade ett galet spel, som var sinnesskoj. Men efter ett tag dök polisen upp, så vi åkte till Mcdonalds, åt cheeseburgare, som förövrigt bara kostar 0.89 dollar styck! Mindre än sex kronor! Också åkte vi hem till våra grannar, och kollade på friends. Finns inte så mycket mer att säga. Ni får checka bilderna i stället!

16 Januari

Jag är blond nu, eller ett steg närmare blond, i alla fall. Det känns lite ovant, men jag gillar det. Kommer att bli ett helvete att försöka hålla det så dock, eftersom mitt hår växer som ogräs, och när det växer, så växer det inte ut blont! Men det fixar sig i alla fall.

Skolan och golfträningen har dragit igång på riktigt, och jag tycker inte om Santiago längre. Inte det minsta, inte ens en liten, liten bit. Han är en idiot i närmaste lagret, och ingen utav tjejerna gillar honom längre. Det kommer att bli en intressant termin. Jag menar, det fanns en gång när jag såg fram emot att åka och träna. Och jämfört med nu, så finns det knappt någon glädje kvar..

Förövrigt så var jag väldigt redig igår. Min kropp är fortfarande inställd på att vakna upp tidigt. Och igår vaknade jag vid sju, och innan jag insåg vart jag befann mig så hade jag hunnit drabbas av panik. Klumpen i bröstet växte, men istället för att bryta ihop så gick jag till gymmet, och svettades ut allt, jag annars skulle gråtit ut. Väldigt bra gjort utav mig, om jag får berömma mig själv! Vilket jag får.

Pics på mitt hår. Jag vill inte visa mitt ansikte, eftersom jag är ful idag.

13 Januari

Idag var första dagen med lektioner. Min första lektion för dagen var Mass Media Production, det första våran lärare säger är; Ni kommer att jobba häcken av er i den här klassen, hälften utav er kommer att få underkänt, och den andra hälften kommer att börja gråta. Så jag hoppas att jag tillhör till den hälften som börjar gråta, för det betyder att jag får godkänt i alla fall!

Min andra lektion för dagen var Principles of PR. Min lärare kommer in, han är i 60 års åldern ungefär, har på sig en svart/röd skinjacka, tatueringar på fingrarna och hål i öronen. Han börjar prata om hela Tiger Woods affären och att han skötte det väldigt dåligt rent PR mässigt. I alla fall, det första han säger är; 1. "Jag bryr mig egentligen inte så mycket om golf, det är en överklass sport som har uppfunnit bara för att de rika hade tråkigt när man var ute och gick." Okej, där kom förolämpning nummer ett. Sedan säger han; 2. "Också har vi Tigers fru, jag kommer inte riktigt ihåg vad hon heter. Något konstigt namn var det i alla fall, som jag inte vet hur man uttalar." Haha, där hade vi förolämpning nummer två, liksom. Också började han prata om att här i usa tror man att det var hon som jagade honom ut ur huset med järn nian i handen och hotade med att slå honom, och här kommer förolämpning nummer 3; "Svenska tjejer är ju lite galna och ingenting man kan lita på direkt."

Tack så mycket! Jag sa ingenting till honom, men när jag ska få min första underskrift inför våran första tävling ska jag säga; "Hej, mitt namn är Elin, du vet som Tiger Woods fru? Och jag ska iväg på golftävling, så kan du snälla skriva under det här pappret, annars hämtar jag min järn nia, och jagar dig tills du gör det. Du vet hur galna vi svenska tjejer är. Thank you very much!"

12 Januari

Idag hade vi våran första golfträning för terminen. Det första han sa var att han kunde få oss att träna längre den här terminen, men! han nämnde ingenting om fysträning, och det är ju ett bra tecken. Men det kommer säkert ner som en bomb nästa vecka, när han inviger springa igen. Jag har inget emot gymmet, att han drar oss dit, men springa, inte min grej riktigt. I alla fall så var det helt okej väder idag, 13 grader och jag blev lite solbränd i ansiktet! Det kändes ungefär som när man åker på golfträningsläger runt påsk, ungefär den känslan hade jag i kroppen idag när vi tränade. Och det är ingenting jag har något emot.

På lördag ska vi bygga hus igen. Inte nog att vi gjorde det förra året, utan vi måste göra det igen. Ugh, hoppas jag slipper hamra den här gången. Jag håller tummarna för det! Imorgon börjar skolan igen, så nu ska jag duscha, putsa mitt nya anteckningsblock som jag precis köpt ifrån Walmart, därefter blir det sängen. Min kropp är inte riktigt inne i usa-mode än.

Peace out.

10 Januari

Att flyga till USA kan ju minst sagt vara ett äventyr, i alla fall om man går i mina skor. Den här gången klarade jag mig inte ens till flygplatsen utan att det hände någonting. Nej, pappa fick tvärnita längs vägen så att jag fick gå utanför dörren och spy upp det jag hade ätit dagen innan. Fräscht va? Väl framme vid landvetter klarade jag mig den här gången att säga hejdå och gå igenom säkerhetsspärrarna utan att jag grät sönder mina ögon. Tecken på mognad kanske?

Inte för att det varade särskilt länge, för så fort jag kom innan för fick jag leta upp närmaste toa, och gissa vad, jo, spy igen. Underbart när man har en cirka 18 timmars resa framför sig. På planet mot Köpenhamn där allt gick bra fram tills det att vi skulle landa, när skylten för säkerhetsbältet var tänd, så kom illamåendet igen. Tackar för de mysiga spypåsarna som finns på flygplan säger jag bara.

På väg till Newark så verkade allting frid och fröjd, tills den där klumpen i bröstet kom från absolut ingenstans och bara växte sig större och större, tills det inte gick att hålla emot längre. Tårarna svämmade över och min andning blev väldigt likt något som kallas hyperventilering. Och där satt jag, för rädd för att röra mig och helt oförmögen att sluta gråta. Hur mycket jag än bet mig i läppen. Japp, jag är 20 år fyllda, det märks verkligen va? Tårarna fortsatte rinna även när vi kommit fram till Newark, när jag hade tagit mig igenom tullen och allting och jag var på väg genom den sista säkerhetskontrollen, så tog två personer ifrån personalen mig åt sidan, för att ge mig näsdukar och fråga varför jag var så ledsen (Kanske för att dem ville ha reda på ifall jag grät så mycket för att jag gjorde något jag inte borde göra, till på köpet stod jag precis bakom två militärer.) I alla fall så var det ju även nu jag skulle möta Johan, hans första uttryck var; ”Vad trött du ser ut, eller vänta, du gråter. Eller hur?” Att han gjorde narr av mig var ju precis vad jag behövde liksom. Han skickade i alla fall iväg ett sms till Sonni, som den skvallerbytta han är och berättade att jag grät. Sonni ringde mig och berättade att hon skulle ha maten klar tills jag kom hem. Gulligt right? Kanske min kropp behöver efter cirka 24 timmar utan mat, plus några spyomgångar.

Så mitt lilla tips är, flyg aldrig någonsin om ni av någon anledning måste spy flera gånger om. Det är hundra gånger värre än att missa flyg och sitta på flygplatsen och vänta flera timmar. Så den här resan till USA tror jag faktiskt tar första platsen, på värsta resor någonsin.