31 Augusti

Igår begav vi oss till ikea för att försöka få lite möbler inköpta. Det blev en säng, ett skrivbord, en byrå och ett nattduksbord. Vi var hemma runt tio. Vid halvelva började jag montera min säng så att jag skulle ha någonstans att sova. En och en halvtimma senare var jag klar med den. Jag började då att montera skrivbord och nattduksbord. Klockan halvtre på natten var jag klar med det. Lagom tid sådär. Idag har vi även monterat ihop min byrå. Det tog endast 5 timmar. Fast då hade jag även lite avbrott emellanåt!

Sedan träffade jag Santi idag för att få lite grejer. En ny golfbag, ett par nya golfskor, tre tröjor, en långärmadtröja, två par shorts, ett regnställ och två vanliga t-shirtar. Inte för att jag har någon aning om vart jag ska göra av sakerna, men det löser sig väl antar jag. Så någon som behöver en golfbag med mitt namn på. Säg till!

Här kommer lite bilder ifrån lägenheten. Fler kommer på mitt rum. När allt är klart och ordnat!

30 Augusti

Så just nu befinner jag mig i The Sunshine State. Och ja, det är sol här. Och varmt. Oerhört olidligt varmt. Det räcker att gå utanför dörren så är man genomsvettig efter det. Ganska obarmhärtigt, men jag antar att det ända som fungerar är att duscha hela, hela tiden.

Vi kom till St. augustine igår efter ungeäfr 13½ timmas körning. Först flög jag i 17 timmar till Ohio. För att sedan köra bil 13 timmar därifrån till Florida. Men det var faktiskt inte såfarlig körning ändå. Nästan bara motorväg hela vägen. Det känns ganska konstigt att vara tillbaka här och jag är fortfarande inte redo för det. Våran lägenhet som vi har ligger precis bakom skolans gym, så det är oerhört nära. Den kan behövas målas lite. I mitt rum har jag en grön vägg. Och alla vet väl vad jag känner för grönt.. Inget jag gillar sådär jättemycket.

Nu ska vi iväg och försöka hitta lite möbler. Jippie. Underbardag.

27 Augusti

Here comes goodbye.
Here comes the last time.
Here comes the start of every sleepless night.
The first of every tear.
Here comes the pain.
Here comes me wishing things had never changed.
But here comes goodbye.

104 Dagar kvar.

26 Augusti

Det har varit två ganska intensiva dagar. I tisdags så var vi på Cedar Point, som är en utav världens största nöjesparker(?) eller något i den stilen. Jag vet i alla fall att dom har världens högsta roller coaster. Det var trevligt att få spendera en dag där. När vi var nöjda där så kom Sonnis pappa och hämtade oss upp i deras båt, också åkte vi vidare till en ö där vi skulle sova.

Onsdagen spenderade vi sedan på en annan ön, där vi mötte resten utav Sonnis släkt också spenderade vi dagen med dom. Det är faktiskt oerhört svårt att spendera dagarna så tättinpå någons annans familj, det gör att man bara vill åka hem till sin egna familj ännu mera. Packa ihop väskorna igen och ta första bästa plan hem. Det är otroligt svårt nu, och jag vill inget hellre än komma härifrån.

Men jag får försöka att svälja tårarna och bita ihop.

24 Augusti

Senast jag skrev var för fyra månader sedan. Då var jag påväg hem. Nu fyra månader senare har jag kommit tillbaka igen. Just nu befinner jag mig i Ohio i tryggt förvar i en säng. Resan hit inleddes som alltid med lite tårar. Som följdes av några fler och ytterliggare några fler, men det gäller att bita ihop.

Resan började ganska bra. Vi fick ta en liten omväg runt atlanten bara för att undvika orkanen Bill. Hur man tar en omväg runt atlanten vet jag inte riktigt, men det var det vi gjorde vilket innebar att vi blev cirka 2 timmar sena. Detta gav mig lite mindre än en timma att försöka hinna med flyget mot Cleveland. Japp, första stopp. Passkontroll och tull. Gick ganska smidigt. Han ställde hundra frågor och jag svarade och blev insläppt. Därefter fick jag springa till bandet där faktiskt mina väskor kom rad på rad. Men här efter kom det några problem. Några trevliga tullkontrollanter eller vad man nu ska kalla dom, fick för sig att jag hade för mycket bagage med mig. Dom tog mig därför åt sidan, bad att få se mina papper och ställde ännu fler frågor till mig. För jag menar, jag hade ju inte ont om tid redan. Jag kom därifrån i alla fall och fick springa över halva Philadelphia flygplats för att hinna till mitt flyg. Jag hann.

Men Surprise, surprise. Överraskningarna är inte riktigt slut än. Jag kommer fram till Cleveland och får mina två väskor men ingen golfbag. Ovanligt. Så nu ligger jag alltså här. Helt ovetande om vart mina 14 stackars små barn är någonstans. Lite oroväckande.

Well. Klubborna ska dyka upp imorgon. Så vi håller tummarna för det.